Tänka fritt är störst av allt och hälsosamt

Under 2002 kom den aviserade BASTU "reformen" igång - som för vår del utgick från en bantning av antalet program till mindre än hälften. Olika konstellationer diskuterades och jag hoppades att blir kvitt min anknytning till naturgeografin beträffande undervisning. Stämningen i den gruppen visade sig vara än värre än vad man hade kunnat befara av de rykten jag hörde innan jag kom till Uppsala. Redan under mitt första år lämnade ett antal mycket välrenommerade professorer och docenter gruppen och institutionen, flera av de gamla vänner och kollegor från mitt tidigare liv utanför Uppsala universitet – de vantrivdes helt enkelt i denna miljö.

Det diskuterades flera varianter av programsammanslagningar och doktoranderna inom institutionen kom med ett eget förslag, enligt vilket det bland annat skulle bildas en grupp med namnet miljöanalys, och enligt förslaget skulle vår lilla grupp miljökonsekvensanalys och geoinformatik skulle ingå i denna grupp. Detta hade varit helt underbart för min inriktning, eftersom den utvidgade konstellationen hade sammanfört majoriteten av den samlade GIS-kompetensen till ett enda program. Men – som så mycket annat på denna institution var detta för bra för att kunna besannas. Utan att ta hänsyn till den pågående diskussionen blev det för oss värsta tänkbara scenario! Prefektens egen grupp, geofysik, påverkades inte alls och de flesta andra grupper hamnade i mer eller mindre logiska konstellationer. Allt som var över - spillror av kvartärgeologin, miljökonsekvensanalys/GIS och den av konflikter plågade naturgeografin tvångsförenades i något som för min liknade del Jugoslavien. När vi protesterade satte en drev utan like igång mot kollegan Lennart Strömquist, och han lyckades med hjälp av dåvarande rektor lämnar slagfältet och sätta sig med större delen av sin grupp i säkerhet hos kulturgeografiska institutionen.

Jag blev kvar i röran och det många som efteråt har frågat mig varför jag inte följde med. Som doktor i naturvetenskap (Dr. rer.nat) och docent i geovetenskap tyckte jag då fortfarande att jag var på rätt plats – intet anande vad som skulle komma.

Den nya grupperingen skulle ha namn och det skulle väljas nya programföreträdare, helst inte de gamla ledarna, vilket det andra grupperna struntade i. Istället för en nydanande omstrukturering var det för dessa ”business as usual”! Inom vår nya grupp ”Jugoslavien” bestämde vi att företrädarkapet skulle roteras på årsbasis mellan de fyra docenter som fanns i gruppen. Först ut skulle naturgeografen Veijo Pohjala vara eftersom han hade administrativ erfarenhet som studierektor för naturgeografin. Som namn för gruppen kom vi efter långa diskussioner överens att kalla oss ”miljö och landskapsdynamik” (det senare ett plagiat på namnet av en fakultetsövergripande arbetsgrupp) - på Engelska förkortat till ELD (Environment and Landscape Dynamics).

Nu verkligen brakade helvetet loss för mig på riktigt …...

I början verkade allt bra. Jag anställdes inledningsvis 2001 som lektor i väntan på sakkunnigutlåtande eftersom jag hade sökt tjänsten som professur enligt utskrivningen. Efter flera månaders väntan på beskedet kontaktade jag Gudrun Lundmark på faktultetskansliet och fick höra att man hade missad den lilla detaljen med professuren och nu skulle man inhämta ytterligare utlåtanden. Efter några månader kom även dessa, och båda internationell mycket välrenommerade experter förespråkade min lämplighet som professor i ämnet! Eftersom internationell expertis tydligen inte räknas i Uppsala kallade man även en in”hemsk” kunnig som som anmärkte att jag inte hade haft några doktorander tidigare – grattis; i Karlstad – där jag var verksam innan - hade vi inte rätten att anta doktorander i mitt ämne. Gudrun tröstade mig med orden att om jag hade sökt en lärostolsprofessur hade detta inte varit något problem alls Även dekanen David Gee försökte trösta mig med att det var ingen större skillnad mellan en professor och en lektor. Nu vet jag att skillnaden är enormt!! Att sparka en lektor är gratis, en professor kostar 2,2 miljoner styck!

Tillhörande programmet för Tillämpad Miljökonsekvensanalys satte jag ändå med entusiasm igång min verksamhet. Irriterad fick jag däremot efter en tid upptäcka att all min undervisning tillgodoräknades programmet Naturgeografi. När jag påtalade denna löftesbrytning hos prefekten tyckte han att det alltid hade varit så (en mycket gångbart argument vid Uppsala universitet) och att allt skulle snart göras om in en omorganisation med namn BASTU. Mer om detta snart!

Det trodde jag när jag hade mina ”förhandlingar” i samband med min anställning – och det verkar som om den nuvarande rektorn av Uppsala universitet fortfarande tror på det. Skillnaden är att jag numera vet bättre!

Innan jag formellt påbörjade min anställning vid Geocentrum skulle lönen och framförallt hemvisten av ämnet geoinformatik, vilket jag skulle representera, diskuteras. När det gällde lönen var jag tvungen att gå ner i lön – vilket jag utan förtjusning och efter ett desillusionerande samtal med det lokala facket (SULF – mer om detta senare) var tvungen att acceptera. Lön verkade vara en bisak när man har fått äran att jobba vid ett sådant fint universitet. När det gällde placering av mitt ämne var jag däremot kompromisslös. Eftersom verksamheten inom geoinformatiken på den tiden sysselsatte förutom mig enbart en person på (nästan) heltid var ämnet för litet för att utgöra ett eget program, som underavdelningarna inom institutionen kallades.

Saken diskuterades utförligt med dåvarande prefekt Roland Roberts och David Gee var närvarande i sin roll som sektionsdekanus. Prefekten envisades med att vilja inordna mig programmet Naturgeografi, vilket jag med bestämdhet avböjde! David Gee föreslog en övergångslösning med en placering inom sin grupp ”Orogen Dynamics”, men eftersom jag anställdes som ”GIS-person” ville jag komma igång med ämnet snarast möjligt och envisades med att inordnas i programmet för ”Tillämpad miljökonsekvensanalys” där den samlade kompetensen inom både GIS och fjärranalys fanns. Det andra kravet från min sida var att kunna samverka fritt över programgränserna, vilket – bland annat – försäkrade min medverkan inom mitt andra och Davids främsta intresseområde ”Orogen Dynamics”. Något motvilligt gick prefekten Roland Roberts med på att muntligen lova mig uppfyllandet av mina två orubbliga kärnkrav:

1. Att inte ha någonting med ämnet naturgeografi att göra!
2.Att fritt kunna samverka med alla underavdelningarna inom institutionen!

fortsättning följer

inom geologin - detta kunde alla bevittna som igår var med när David Gee fick utmärkelsen "Årets Geolog 2008" i Uppsala. Jag var där som gammal vän, kollega och följeslagare i fjällen och Arktis. Intresset för årets pristagare var så stort att SGUs hörsal inte räckte till, och arrangemanget flyttades till den stora Hambergsalen i Geocentrum. Med blandade känslor klev jag in, och – surprise – den första jag träffar var min värsta plågoande från mina värsta år i denna byggnad. Mer om detta nästa vecka!

Väl inne i salen träffade jag många gamla vänner och flertalet hade läst och uppskattad denna blogg. Pristagaren själv följer bloggen och höll med och avslöjanden. Tack David – nästa vecka blir det mer av sanningen.

Mina fotografier från tillställningen finns här på denna blogg. Alla bilder finns hos mig även i full upplösning (15 MegaPixel) både som RAW(CR2) och JPEG. Är några av intresse – hör av Dig och jag kan bildbehandla de. Även ändring av färgtemperatur etc är möjligt.

med andra ord imorgon, firas den årliga GIS-dagen över hela världen. I Uppsala arrangerar vi i år ett seminarium med frågestund för alla som kan tänkas ha nytta av GIS. Vi ville inte upprepa förra årets ”flopp” - då bjöd vi alla beslutsfattare vid Uppsala universitet och ingen kom ;-). Trots att jag fick sparken för över ett år sedan, har jag fortfarande förtroendet att verka som styrgruppens ordförande för det vad som en gång i tiden var en särskild satsning av rektorn – uppriktigt tack mina vänner! Programmet finns på var www-plats www.upgis.uu.se –

Är ni ändå i Uppsala kan jag för dagen därpå – den 20 september 2008 – rekommendera ett besök hos SGU, där vännen och kollegan David Gee firas som årets geolog. Ett mycket klokt val; minst lika klokt och självklart som utnämningen av Zlatan häromdagen!

Det var faktiskt dåvarande dekanen David Gee som ringde mig kl 09:00 en lördagsmorgon 2001 i Karlstad och frågade om jag ville börja jobba på Uppsala universitet. Varken han eller jag anade då vad det skulle innebära för mig att ” Jobba på en av landets mest spännande arbetsplatser” som det nu står på portalen till Uppsala universitets webbplats www.uu.se – och det menas säkerligen eftersom rektor Anders Hallberg upprepar samma fras. Som den uppmärksamma läsaren redan har uppfattad av hela bloggens rubrik ”Tänka fritt … ” tar jag portalinskrifter på största allvar – kanske en sjukligt beteende som hänger ihop med min uppväxt i efterkrigstidens Tyskland – ni vet: Arbeit macht frei! över ingången.

Det var nytt för mig att David Gee, liksom jag själv, inspirerades av en biologilärare att läsa geologi.

Det intressanta är att alla geologer har var sin historia om hur de valde att bli geolog. Allmänheten vet alltför lite om jordens mest spännande yrke, och det krävs alltid en speciell person eller upplevelse för att öppna ögonen för geologin! Om min egen väg ska jag berätta i ett senare inlägg. Det är inte bara synd för den enskilde att gå miste om geologins magi och kunskaper – i klimatförändringens tid är mer kunskap om jordens alla kretslopp en överlevnadsfråga! Alla beslutsfattare borde ha en grundkurs i geovetenskap – och jag menar allvar! Tänk om Göran Persson eller Lars Danielsson annandag jul 2004 hade vetat vad en Tsunami är för något!?!

Men det var kanske inte så farligt – för Lars har i alla fall sin anställning kvar (i motsats till mig)!

P.S. Kul att så många av er abonnerar via feeds för att inte missa något – se längst nere i höger spalt. Idag kommer vi över den magiska gränsen av 500 läsaren och cirka 60 robots – sökmotorer var inne och "indexerade".