Archives for: November 2009
Shitsnack
By admin on Nov 13, 2009 | In Uncategorized | Send feedback »
Altimetern i flygplanet visar konstant exakt 39 000 feet (11 887 meter) och vi befinner oss ovanför Dafur i södra Sudan. Visst är det konstigt med så jämna höjdangivelser; de första mätningarna av Mt. Everest topp slutade på exakt 30 000 feet och lantmätarna trodde inte på sina alltför jämna resultat. Är på väg igen till Entebbe efter en sommar utan bloggandet! Det var så mycket annat!
Var det inte i Dafur Carl Bildts pengar förräntades som aktiekapital i Lundin oil. Lundin, Lundin …. Så går tankarna tillbaka till Uppsala universitet och prefekten vid Geocentrum under tiden jag plågades som värst. Ordet shitsnack änvände Lars-Christer Lundin när han hotade just med mera shitsnack i fikarummet om jag ”lät mig sjukskriva en gång till” – han frågade aldrig hur jag mådde. Inför närvarande läkare och fackrepresentant frågade jag honom om jag måste hoppa ur fönstret för att han ska förstå att jag inte mår speciellt bra i arbetsmiljön på Geocentrum. Sedan dess har jag mycket funderat kring betydelsen av shitsnack i samband med arbetsmiljön vid min forna arbetsplats.
När drevet gick som värst mot vännen och kollegan Lennart Strömquist var det mycket shitsnack, och värre blev det när han flydde institution och fakultet med rektor Bo Sundquists hjälp. När jag opponerade mig inför dåvarande institutionsstyrelse mot alla falska rykten som spreds, betraktades jag själv med misstänksamma ögon. Mer än en gång var jag med när ”överordnade” pratade shit om en icke närvarande anställd inför oss kollegor; uppenbar för att testa på vems sida man stod. Sedan hände det i fikarummet ganska ofta att en ”underordnad” pratade shit om en fågelfri kollega i chefens närvaro; antagligen för att visa sin solidaritet med regimen. Allt sådant uppfattade jag som mycket motbjudande och gav också uttryck för det – både muntligt och skriftligt. Därför visste jag också exakt vad prefekten Lundin menade med shitsnack om mig i fikarummet. När det gällde honom själv var han mycket mera känsligt – efter jag hade sagts upp hotade han att polisanmäla mig för att jag satte både dekanen och ibland även rektorn och förvaltningen på sändlistan av mina kritiska mejl.
Höjdmätaren visar fortfarande konstant 39 000 feet och vi korsar just nu Nilen. Efter landningen i Entebbe väntar en vecka fullt med möten, undervisning av personal från Geological Survey & Mines samt en heldags workshop som jag ska leda och förbereda.
……………………
Efter denna intensiva vecka sitter jag nu åter i flygplanet, denna gång till Stockholm.
Har under tiden i Uganda kontaktats av det svenska nätverket för universitetsfolk som har råkat ut för liknande behandling. Vi är många som har drabbats av maktmissbruk och några, inte alla, vågar gå ut med det. Begripligt, eftersom arbetsmarknaden i Sverige är så liten och i f.d. arbetsgivarens strategi ingår att svartlista kritiska röster. Chefen snackar med andra ord shit om läraren/forskaren som försöker byta avdelning, institution eller lärosäte. Jag själv har informerats av säker källa att sådant har förkommit i mitt fall. Prefekter som Lars-Christer Lundin brukar vanligtvis inte lämna nedskrivna spår, men i ett fall av baktalandet har jag lyckats få fram skriftligt bevis. Jag misstänkte att det snackades shit om mig gentemot företagshälsovården och därför begärde jag in mina journaler när universitetet bytte från Previa till Länshälsan. Både Veijo Pohjala och Lars-Christer Lundin hade samtal med Previa utan min närvaro, men jag ska här enbart gå in på den sistnämndas påståenden. Bland annat påtalar han att det finns problem kring mitt EU-projekt om E-learning. Smart drag; alla tror naturligtvis att det jag som har problem med projektet. Sanningen är att projektet fick internationella utmärkelser och lovord och jag var mycket aktivt innan jag sades upp. Enda problemet var att de kurser som erbjöds institutionen i samband med projektet inte kunde integreras i undervisningsutbudet. Delvis för att den tungrådda administrationen inte tillåter nya kurser, om de inte har planerats år i förväg, delvis för att det befintliga kursutbudet i geoinformatik redan då var mycket basalt och de nya kurser förutsatte en utbildningsnivå som är typiskt för flertalet universitet som erbjuder utbildning i geovetenskap.
Prefektens agerande här är mycket typiskt och jag undrar om det handlar om ett personligt drag eller om det ingår i chefsutbildningen. Det finns en anknytning till ett verkligt existerande fenomen och utan att direkt ljuga insisterar man något på ett sådant sätt att den mottagande parten uppfattar budskapet som man ville. Blir det tvister kan man alltid påstå att man inte menade så. Ett mycket typiskt exempel på denna ”trick” är följande. Prefekten hotar mig med uppsägning (”Ditt ämne kommer att definieras som underfinansierat, även om Du har 80% externa pengar och fulla kursen, eftersom hela avdelningens underskott kommer att läggas på geoinformatiken”) om jag inte frivilligt fördubblar min undervisning, utan att det räknas i min tjänstgöringsskyldighet. Om jag ställer upp och lyckas med att övertyga 4 kollegor att undervisa ”gratis” 20% var så kan min tjänst räddas. Fram till rektorn Anders Hallberg kommer endast informationen att jag erbjöds mer undervisning för att rädda min tjänst och att jag tackade nej.