Tänka fritt är störst av allt och hälsosamt

Under denna rubriken vill jag beskriva den tiden jag och flera andra drabbades av ELD. Tvärt emot vad förkortningen suggererar så försökte den nya programföreträdare Veijo Pohjola att tvinga mig att begränsa min verksamhet till enbart kalla klimat och därmed överge mina projekt i Afrika och delar av Asien. För honom som naturgeograf med glaciologisk inriktning verkade detta antagligen logiskt, men med vilket mandat gör han det och vad skulle hända efter ett år, när en ny programföreträdare skulle ta över enligt den överenskommelsen vid hade inom gruppen. Gruppens webbsida handlade helt om vatten i frusen form och jag – som hade haft en framsynt presens av min verksamhet på internet sedan 1994 – ville absolut inte kännas vid denna snedvridna beskrivningen av forskningen inom ELD.

Mer än en gång uppvaktade jag (dåvarande) prefekten Roland Roberts och påminde honom att infria sina tidigare löften. Jag var öppen i min kritik och genast märkte jag att detta besvarades med trakasserier som skulle tillta till en olidligt nivå med tiden. Redan sedan start utnyttjade Veijo Pohjala sin makt att mobba en kvinnlig professor inom gruppen – vi kan kalla henna Prof. XX (två X kromosom). När jag kom med min kritik av fokuseringen kring kalla klimat och hans auktoritära ledarstil möttes även jag av Pohjolas hånfulla kommentarer och motarbetades i mina försök att bygga upp geoinformatiken vid institutionen. Varannan vecka hade gruppen ett möte, men alla försök att inleda en diskussion kring strategier och innehåll av verksamheten kvävdes av Pohjola. Jag framförde kritik beträffande ledarstilen och behandlingen till både prefekt och institutionsstyrelsen men fick uppfattningen att Pohjolas agerande var sanktionerat av ledningsgruppen. Frustrationen över detta i samband med min egen drivkraft att bygga upp en för studenternas utbildning mycket viktigt inriktning ledde till mina första besök på företagshälsovården, där institutionen redan då var ökänd för sin dåliga arbetsmiljö.

Mycket av det vad som hände under denna tid ska jag återkomma till under min fördjupning, som kommer ut i denna blogg efter jul. Innan året tar slut vill jag hinna med att beskriva i grova drag några av de viktigaste hemskheter och nämna de inblandade aktörer! Förutom prefekterna och Veijo Pohjola var även dåvarande grundutbildningsprefekten Conny Larsson och chefsadministratören Hélène Lundgren inblandade på ett avgörande sätt.

Vi geologer är vana vid att dela in tidsperioder efter så kallade ledfossil och denna ”istid” slutade med att min kollega Per-Olof Hårdén pensionerades hösten 2005 vid 67 års ålder. Per-Olof och jag delade GIS undervisningen fram till denna tidpunkt.