Tänka fritt är störst av allt och hälsosamt

I början verkade allt bra. Jag anställdes inledningsvis 2001 som lektor i väntan på sakkunnigutlåtande eftersom jag hade sökt tjänsten som professur enligt utskrivningen. Efter flera månaders väntan på beskedet kontaktade jag Gudrun Lundmark på faktultetskansliet och fick höra att man hade missad den lilla detaljen med professuren och nu skulle man inhämta ytterligare utlåtanden. Efter några månader kom även dessa, och båda internationell mycket välrenommerade experter förespråkade min lämplighet som professor i ämnet! Eftersom internationell expertis tydligen inte räknas i Uppsala kallade man även en in”hemsk” kunnig som som anmärkte att jag inte hade haft några doktorander tidigare – grattis; i Karlstad – där jag var verksam innan - hade vi inte rätten att anta doktorander i mitt ämne. Gudrun tröstade mig med orden att om jag hade sökt en lärostolsprofessur hade detta inte varit något problem alls Även dekanen David Gee försökte trösta mig med att det var ingen större skillnad mellan en professor och en lektor. Nu vet jag att skillnaden är enormt!! Att sparka en lektor är gratis, en professor kostar 2,2 miljoner styck!

Tillhörande programmet för Tillämpad Miljökonsekvensanalys satte jag ändå med entusiasm igång min verksamhet. Irriterad fick jag däremot efter en tid upptäcka att all min undervisning tillgodoräknades programmet Naturgeografi. När jag påtalade denna löftesbrytning hos prefekten tyckte han att det alltid hade varit så (en mycket gångbart argument vid Uppsala universitet) och att allt skulle snart göras om in en omorganisation med namn BASTU. Mer om detta snart!