Tänka fritt är störst av allt och hälsosamt

Det var många som frågade mig både innan, under och efter mina upplevelser där.

Innan julen år 2000 ringde min gamla vän sedan två decennier, Lennart Strömquist, till min tjänstetelefon vid Karlstads universitet. Lennart är Professor i tillämpad miljökonsekvensanalys - då med placering vid Geocentrum - och jag var lektor i naturgeografi och snart (landets enda) docent i geovetenskap. I Uppsala sökte man en ny professor/lektor i geoinformatik, eftersom förra innehavaren hade sagt upp sig efter enbart några månader i tjänst. Hade jag då inte strax innan fått reda på att min sambos tjänst i Karlstad skulle flyttas till Stockholm, skulle jag nu inte ha funderat vidare på Uppsala. Efter några tuffa år som högskola hade vi blivit granskade och godkända som universitet och forskningen tog ordentligt fart. Vi blev, förresten, det enda lärosätet någonsin som klarade granskningen rakt av; alla andra blev antingen aldrig granskade efter samma mall eller inledningsvis underkända. Mycket var på gång i Karlstad vid Millennieskiftet och när rektor Christina Ullenius fick reda på att jag sökte mig bort från Karlstad fick jag ett e-mail från henne: ” Gerhard, du få inte lämna oss; vi behöver dig!”
Tack Christina – jag är fortfarande stolt över dina ord, men det var rent av familjeskäl jag lämnade Karlstads universitet.

En klar fördel med Uppsala var närheten till Stockholm och där fanns även, förutom Lennart, många extremt duktiga och goda vänner inom skaran av geovetare. Ett inom branschen däremot allmänt känt faktum var att i denna relativ nyss sammanslagna institution huserade flera gamla konflikter. En allmän trend i ”Geo-Sverige” under 90-talet var att samlokalisera de ofta spridda geo-institutionerna inom de flesta lärosäten till större geovetenskapliga konstellationer. Tanken var i de flesta fall en mer ekonomisk administration (synenergi) och en önskan om bättre samarbete över hela det geovetenskapliga fältet (jordens viktigaste vetenskap som jag som docent i geovetenskap brukar kalla det). I fallet med Uppsala fanns ett omfattande arv av tvister och den dåvarande rektorn Bo Sundqvist uttryckte under sitt invigningstal av Geocentrum följande andemening: ”Var och en av er ar ni trevliga, men tillsammans är ni ..... [något inte allt för positivt]”.

Även med denna vetskap trodde jag att det skulle fungera att bygga upp geoinformatik i Uppsala, eftersom självaste rektorn gynnade GIS med en särskild satsning. Jag befann mig i mina bästa är, hade överlevt inte mindre än tre Everestexpeditioner och såg fram emot att jobba med Lennart Strömquist i Afrika och med min andre vän på Geocentrum, David Gee (årets geolog 2008) i Arktis.

To be continued ....