Tänka fritt är störst av allt och hälsosamt

Det trodde jag när jag hade mina ”förhandlingar” i samband med min anställning – och det verkar som om den nuvarande rektorn av Uppsala universitet fortfarande tror på det. Skillnaden är att jag numera vet bättre!

Innan jag formellt påbörjade min anställning vid Geocentrum skulle lönen och framförallt hemvisten av ämnet geoinformatik, vilket jag skulle representera, diskuteras. När det gällde lönen var jag tvungen att gå ner i lön – vilket jag utan förtjusning och efter ett desillusionerande samtal med det lokala facket (SULF – mer om detta senare) var tvungen att acceptera. Lön verkade vara en bisak när man har fått äran att jobba vid ett sådant fint universitet. När det gällde placering av mitt ämne var jag däremot kompromisslös. Eftersom verksamheten inom geoinformatiken på den tiden sysselsatte förutom mig enbart en person på (nästan) heltid var ämnet för litet för att utgöra ett eget program, som underavdelningarna inom institutionen kallades.

Saken diskuterades utförligt med dåvarande prefekt Roland Roberts och David Gee var närvarande i sin roll som sektionsdekanus. Prefekten envisades med att vilja inordna mig programmet Naturgeografi, vilket jag med bestämdhet avböjde! David Gee föreslog en övergångslösning med en placering inom sin grupp ”Orogen Dynamics”, men eftersom jag anställdes som ”GIS-person” ville jag komma igång med ämnet snarast möjligt och envisades med att inordnas i programmet för ”Tillämpad miljökonsekvensanalys” där den samlade kompetensen inom både GIS och fjärranalys fanns. Det andra kravet från min sida var att kunna samverka fritt över programgränserna, vilket – bland annat – försäkrade min medverkan inom mitt andra och Davids främsta intresseområde ”Orogen Dynamics”. Något motvilligt gick prefekten Roland Roberts med på att muntligen lova mig uppfyllandet av mina två orubbliga kärnkrav:

1. Att inte ha någonting med ämnet naturgeografi att göra!
2.Att fritt kunna samverka med alla underavdelningarna inom institutionen!

fortsättning följer

inom geologin - detta kunde alla bevittna som igår var med när David Gee fick utmärkelsen "Årets Geolog 2008" i Uppsala. Jag var där som gammal vän, kollega och följeslagare i fjällen och Arktis. Intresset för årets pristagare var så stort att SGUs hörsal inte räckte till, och arrangemanget flyttades till den stora Hambergsalen i Geocentrum. Med blandade känslor klev jag in, och – surprise – den första jag träffar var min värsta plågoande från mina värsta år i denna byggnad. Mer om detta nästa vecka!

Väl inne i salen träffade jag många gamla vänner och flertalet hade läst och uppskattad denna blogg. Pristagaren själv följer bloggen och höll med och avslöjanden. Tack David – nästa vecka blir det mer av sanningen.

Mina fotografier från tillställningen finns här på denna blogg. Alla bilder finns hos mig även i full upplösning (15 MegaPixel) både som RAW(CR2) och JPEG. Är några av intresse – hör av Dig och jag kan bildbehandla de. Även ändring av färgtemperatur etc är möjligt.

med andra ord imorgon, firas den årliga GIS-dagen över hela världen. I Uppsala arrangerar vi i år ett seminarium med frågestund för alla som kan tänkas ha nytta av GIS. Vi ville inte upprepa förra årets ”flopp” - då bjöd vi alla beslutsfattare vid Uppsala universitet och ingen kom ;-). Trots att jag fick sparken för över ett år sedan, har jag fortfarande förtroendet att verka som styrgruppens ordförande för det vad som en gång i tiden var en särskild satsning av rektorn – uppriktigt tack mina vänner! Programmet finns på var www-plats www.upgis.uu.se –

Är ni ändå i Uppsala kan jag för dagen därpå – den 20 september 2008 – rekommendera ett besök hos SGU, där vännen och kollegan David Gee firas som årets geolog. Ett mycket klokt val; minst lika klokt och självklart som utnämningen av Zlatan häromdagen!

Det var faktiskt dåvarande dekanen David Gee som ringde mig kl 09:00 en lördagsmorgon 2001 i Karlstad och frågade om jag ville börja jobba på Uppsala universitet. Varken han eller jag anade då vad det skulle innebära för mig att ” Jobba på en av landets mest spännande arbetsplatser” som det nu står på portalen till Uppsala universitets webbplats www.uu.se – och det menas säkerligen eftersom rektor Anders Hallberg upprepar samma fras. Som den uppmärksamma läsaren redan har uppfattad av hela bloggens rubrik ”Tänka fritt … ” tar jag portalinskrifter på största allvar – kanske en sjukligt beteende som hänger ihop med min uppväxt i efterkrigstidens Tyskland – ni vet: Arbeit macht frei! över ingången.

Det var nytt för mig att David Gee, liksom jag själv, inspirerades av en biologilärare att läsa geologi.

Det intressanta är att alla geologer har var sin historia om hur de valde att bli geolog. Allmänheten vet alltför lite om jordens mest spännande yrke, och det krävs alltid en speciell person eller upplevelse för att öppna ögonen för geologin! Om min egen väg ska jag berätta i ett senare inlägg. Det är inte bara synd för den enskilde att gå miste om geologins magi och kunskaper – i klimatförändringens tid är mer kunskap om jordens alla kretslopp en överlevnadsfråga! Alla beslutsfattare borde ha en grundkurs i geovetenskap – och jag menar allvar! Tänk om Göran Persson eller Lars Danielsson annandag jul 2004 hade vetat vad en Tsunami är för något!?!

Men det var kanske inte så farligt – för Lars har i alla fall sin anställning kvar (i motsats till mig)!

P.S. Kul att så många av er abonnerar via feeds för att inte missa något – se längst nere i höger spalt. Idag kommer vi över den magiska gränsen av 500 läsaren och cirka 60 robots – sökmotorer var inne och "indexerade".

hade jag mycket stort förtroende för prefekten Lars-Christer Lundin när han hösten 2005 efterträdde sin föregångare Roland Roberts som försvann uppåt i hierarkin (mer om detta senare). I motsats till en del andra tyckte jag att hans förflutna inom hippierörelsen snarare skulle vara en tillgång för en mer human ledning av institutionen för geovetenskaper. Tidigt under hösten 2005 hade jag ett möte med honom och den nytillträdde sektionsdekanen Ann-Sofie Smedman; även hon efterträdde Roland Roberts, som under en tid innehade båda deras befattningar. Vi diskuterade den ohållbara situationen inom ELD, min orimliga situation när det gällde tillgodoräknandet av mina undervisningsinsatser samt ledningsproblem inom ELD – den dåvarande avdelningen för ”Environment and Landscape Dynamics”. Allt verkade gå åt rätt håll tills den dagen ELD programföreträdaren Veijo Pohjola skulle diskutera ELDs framtid med den nya prefekten. Jag skrämdes något av Veijos tillförsikt till hans egen strategi inför mötet och många förvånades över den helomvändningen som prefekten gjorde efter det ödesdigra mötet.

Innan beskrivningen ska ägnas åt Veijo Pohjolas agerade, vill jag ta upp prefektens beteende under ett av flera rehabilteringsmöten vid företagshälsovården. Förutom mig själv var den behandlande läkaren och en facklig representant från SULF närvarande. Lars-Christer Lundin var kallad i sin egenskap som rehabilteringsansvarig. Vi skulle diskutera hur jag - efter en längre sjukskrivning pga arbetsmiljörelaterat stress - skulle kunna återta min verksamhet på institutionen. Efter läkarens anförande om sjukdomsförloppet kommer Lars-Christer Lundin in med följande kommentar: ”Om Gerhard låter sig sjukskrivas en gång till, kan jag inte garantera att det inte snackas ännu mer skitsnack om honom i fikarummet!” Läkaren reagerar bryskt och upplyser att det är hon som ställer diagnoser och vid behov sjukskriver; tydligt irriterad över ifrågasättandet av hennes yrkeskompetens. Märkbar chockerad undrar jag om det inte är prefektens skyldighet att motverka skitsnack på institutionen istället för att använda mobbningen som maktutövningsmedlet; medveten om att detta förekommer inte enbart emot mig. När vi har lugnat oss kommer nästa groda: ”Om Gerhard inte hinner undervisa redan tidigt på hösten, kommer han att ha väldigt mycket undervisning kvar i slutet av höstterminen!” Nu kommer SULF representanten in, som sedan början av denna absurda diskussionen har dragit andan och undrar om han uppfattade rätt. Och visst gjorde han det!

Det som för mig och många andra låter som försäkringsbedrägeri, är gängse praxis både vid Geocentrum och - som jag nyligen fick erfara – vid andra institutioner i Uppsala. Är man sjukskriven en kortare eller längre tid och ”missar” en del undervisning under just den tiden, så tvingas man ta igen dessa timmar, trots att ersättningen under frånvarotiden kom från försäkringskassan och inte från universitetet. Det absurda resultatet är att en dålig arbetsmiljö ger klirr i kassan på institutionen.

alla ni som besökte bloggen och kom med uppmuntrande inlägg! Efter bara några dagar har sajten haft många, många hundra besökare, innan ens sökmotorerna har letat sig fram till den. Nu vet jag att jag inte är ensamt i min strävan om upprättelse; men dessvärre inte heller ensamt om att ha upplevt liknande behandling. Många liknande fall visste jag om och de ska belysas i framtida inlägg, men inte ens jag kunde ana omfattningen av fenomenet.

Att nämna alla enskilda personer som stöttad mig under mina svåra år skulle leda till en mycket omfattande lista och vissa namn vill jag inte avslöja eftersom de då löper risk för repressalier. Först och främst tack till min familj, som stöttade mig allt för ofta när jag var så upptagen med mig själv! Tack alla vänner vid Geocentrum, både ni som finns kvar och alla ni som fick lämna institutionen under min tid där! Tack alla, alla vid Centrum för bildanalys som gav mig och mina doktorander en så angenäm tillflyktsort! Tack min vän Patrik som tog hand om mig när jag behövde Dig! Tack alla mina doktorander, praktikanter och utbytesstudenter som visade stort förståelse för problemen under vistelsen vid Geocentrum. Tack alla ni vid Ekonomikum, Evolutionsbiologisk centrum, Freds och konfliktforskning, International Science Program, Internationell mödra- och barnhälsovård, Uppsala Learning Lab, IT-stöd, Internationella kansliet och delar av Universitetsförvaltningen. Tack mina vänner från UpGIS styrgruppen för all stöd och det fortsatta förtroende för mig som er ordförande! Tack till er från Previa och Länshälsan som lyssnade och hjälpte! Tack för alla uppmuntrande tillrop från SLU, SGU, Länsstyrelsen, Metria och alla privata GIS aktörer i Uppsala samt Etnografiska museet i Stockholm. Tack Kartografiska Sällskapet och alla vänner och kollegor i KS-utbildningssektionen och det svenska GIS-lärarnätverket. Tack Sida och alla andra uppdragsgivare för förtroendet! Den internationella listan kan göras mycket långt, men jag vill passa på att tacka främst för all uppmuntran från Academia Sinica, ICIMOD i Kathmandu, den Srilankesiska Ambassaden i Stockholm, samt mina vänner vid den Tibetanska exilregeringen som visade omsorg trots sina egna, omfattande problem. Bland de internationella universiteten vill jag främst nämna de i Kampala, Dar es-Salaam, Graz, Wien, Dresden, Muenster, Oxford, Guizhou och framförallt Heidelberg, där jag tillbringade en period som gästprofessor. Tack till er alla och till de jag glömde – förlåt!

Jag vill även passa på att bjuda alla som vill veta mera om GIS att komma till 2008-års GIS-dag vid Ekonomikum – mer information på www.upgis.uu.se.